Lattematte goes civil

Nej, jag skonade mig själv från en ovan sedd syn idag.

För idag, kära vänner, är det MIN dag!

Det betyder: Inget hundhår i kaffet från termosen. Ingen lera på kläderna (varken färsk eller intorkad). Inget knaster från sand mellan tänderna. Inget slemmigt drägel som liksom spänns ut i utrymmet mellan fingrarna när man rör på dem. Inte heller några konversationer där ordet “hund” omnämns - mer än av misstag.

Förmiddagssolen hittade mig och Vilmer ute på gräsmattan med bästa vännen som hamnat lite i skymundan i senaste halvårets hundhysteri. Tillsammans placerade vi Vilmer under kniven (nej, det var ingen hämndaktion, läs vidare) och gav hans vintertrötta päls en välbehövlig omgång. Han är fin nu må ni tro, det som finns kvar av honom vill säga. Resten tog småfåglarna tacksamt emot. Så, då var det dags att själv transformeras till människa. Hundträningskläderna förvisades till ett mörkt hörn och klänningen åkte på, likaså mina VITA skor (go to hell vandringskängor). Lite smink också, och solglajor. 

Med nytrimmad och alldeles respektabel hund i ena handen och bästa vännen i den andra begav jag mig till fots ner till stan. Hämtsushin togs med till ån där den avnjöts på en filt i gräset under lummiga träd. Vi bara njöt; av solen, maten, omgivningen, varandra. En kort sväng till bokaffären hann jag med innan de stängde, köpte Bitterfittan och Flickan som lekte med elden.
Denna kväll tillbringas följaktligen INTE med jakten på barr och skogskadaver som gör livet obehagligt där det fastnat i kalufsen. Nej. Denna kväll tillbringas uppkrupen i sängen under min mysigaste filt, med en kopp rykande hett te, en keso- och avokadomacka, en ren och fräsch hund vid fötterna och en nyinhandlad bok framför näsan. Jag har t.o.m tänt ett ljus. För mig själv.